Rädsla

Varje morgon inleder jag med att gå igenom nyhetskanaler i jakt efter ny information gällande den aktuella fråga vi arbetar med, just nu så handlar det alltså om Corona. 

Idag läser jag en artikel om en man som förlorade sin hustru. Han berättar om att hon ligger i respirator i tre veckor och gick sedan bort.

I helgen blev jag sjuk. Eftersom jag har astma och med den kroniska sjukdom jag har så är jag i riskgruppen. Först kände jag mig varm och konstig, snorig fast utan att det var en snuva. Jag fick ont i kroppen och var galet trött. Förra fredags kväll började jag få andningssvårigheter. 

Astmatiker kan nog hålla med mig om hur fruktansvärt det är med ett astmaanfall. Dels är det känslan av att inte få luft, men det som är än värre är hur ont det gör. Musklerna kring lungorna arbetar så mycket så man blir överansträngd. Tillslut börjar det göra ont. 

Tidigt på söndag morgon orkade jag inte längre utan åkte in till Sahlgrenska. Jag blev liggande i ett rum som mer var som en städskrubb. Jag fick inte ligga på akuten utan på en stängd avdelning. Jag fick inte gå ut om jag inte hade någon från personalen med mig. Corona, var misstanken. Så jag hamnade i karantän. Först tog det 45 minuter innan jag fick syrgas och hjälp att andas. Sedan blev jag liggande. Jag ringde efter vatten. Fick inget vatten. När jag legat i sex timmar hade jag fortfarande inte fått vatten eller mat.

De tog ett test på mig tillslut. En läkare ville också att jag skulle röntga lungorna ifall jag fått en propp. De satte dropp och beskedet var att jag skulle vänta. Inget vatten, ingen mat, inte möjlighet att gå på toa. När jag ringt på klockan i nästan 15 minuter kom det in en tjej. Extremt otrevlig. "Jag hör dig, det är så att alla är på ett larm så du får vänta" Jag hade frågat om jag kunde få gå på toa.

Hon gick utan att hjälpa mig. Då bestämde jag mig. Jag drog ut droppet och gick rakt ut från avdelningen och sjukhuset. Efter två timmar ringde de och undrade var jag var. Jag frågade om Covid testet. Negativt.

De säger som. en ursäkt att de har så mycket på akuten så ibland hinner de inte vara trevliga. Men det går att söka jobb på andra ställen om de inte fixar stressen. För alla är stressade emellanåt. Alla har jobbigt på jobbet. De har valt att vara där,  det är ingen annans fel. Byt jobb om du inte klarar av att vara trevlig.

Tanken dök upp dock. När jag låg där och övervägde om jag har Corona. Tänk om jag blir så sjuk att de lägger mig i respirator. För ingen av mina astmasprayer funkade. Om man har svårt att förstå hur allvarligt Corona kan bli så bör man testa att få astma. Då blir det väldigt klart plötsligt. Jag kan säga att det är min största rädsla. Att ligga tre veckor nedsövd för det gör så ont att andas själv för att sedan dö. Du är sövd, sover och sen dör du. Du vaknar inte igen. Om ni har svårt att förstå, läs om den här mannens fru som aldrig mer öppnade ögonen. Det är Corona.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/we3Xn1/hustrun-dog-var-skont-att-fa-halla-i-hennes-hander